Kapitel 9- Varulvarna

Jag var helt uppslukad av boken så att jag inte hörde när Lars kom in.
- Är boken bra? hörde jag någon fråga.
Jag hoppade till och smällde ihop boken och tittade upp, där stod Lars.
- Oj, förlåt, sa Lars, det var inte meningen att skrämma dig.
- Nej, det gör inget, sa jag.
- Okej, säger du det så, sa Lars.
- Men jag vill gärna läsa lite ur min bok för dig.
- Okej, säger Lars, vad handlar den om då?
- Varulvar, svarar jag.
- Spännande, säger Lars.
- Visste du att ”Varulv” kommer från Danmark och betyder människo-varg?! sa jag.
- Nej, de visste jag inte, sa Lars intresserat.
- Jag börjar läsa nu, sa jag.
” Sara och Jenny var hemma och tittade ut på den stora skogen,” sa jag, ”då dem hörde ett ylande och såg fullmånen stiga upp över träden. Dom hörde någon knacka på dörren men väntade med att öppna för det kan ju vara mamma eller pappa som kommer hem. Men det fortsatte att knacka och dom såg mörka skuggor lysa upp väggarna.
- Vi har inget val, sa Sara som var modigast, vi måste öppna.
Sakta, sakta gick båda tjejerna mot dörren. Dom stannade framför den och såg att handtaget långsamt trycktes ner.
- Har du låst dörren? Frågade Jenny ängsligt.
- Det skulle ju du göra, svarade Sara.
- Nej, det var du som skulle låsa, sa Jenny.
- Får jag komma med ett tips?! sa Sara.
- Visst, svarade Jenny.
- SPRING FÖR LIVET!!!
- Tack för tipset, svarade Jenny och sprang och hämtade mat ur skafferiet och sprang in på toan där Sara redan var med mat. Sara låste snabbt dörren.”
- Rrrrrring, lät det. Det var min väckarklocka jag hade ställt in den på ”väckning” så att vi inte skulle missa chansen att skrämma Martin.
Av: Eva.L ©

Kapitel 8- Den första natten hos Lars

Vi gick tillsammans upp för Lars snirkiga gamla trappa. Han skulle visa mig upp till mitt rum.
- Är allt detta som du berättade sant? undrade Lars.
- Ja, visst är det sant, svarade jag. Men du Lars, jag tror att Martin blev lite rädd, sa jag.
- Ja, svarade Lars, det tror jag också.
- Ska vi gå och busa med honom? frågade jag. Typ ta Lassies leksaksspindel på ett fiskespö eller göra läskiga ljud.
- Ja, visst, sa Lars, bara vi inte skrämmer honom för mycket.
- Nej då, svarade jag, mina skämt funkar oftast bra, men personen blir inte så jätteskrämd.
Men tänk om Martin verkligen är så lättskrämd. Eller så är han en jättebra skådespelare. Det skulle vara spännande att få veta det. Men om han … så …
Jag avbröts i mitt tänkande av att Lars började prata:
- Men tänk om Martin bara är en bra skådespelare, då blir han ju inte rädd. Eller om han är lika lättskrämd som han visade. Det skulle vara spännande att få reda på det.
- Det var presis så jag tänkte, sa jag.
- Jasså, sa Lars, där är ett bevis till på att vi är släkt.
- Nu tror jag att jag måste sova, sa jag gäspande.
- Ja, svarade Lars, jag börjar bli trött, jag också. Här är ditt rum. Du kan gå och borsta tänderna och packa upp. Och om du vill kan du duscha också. Jag kommer om 10 minuter.
- Okej, svarade jag.
Jag började gå mot badrummet för att göra mig i ordning.
Av: Eva.L ©