Kapitel 8- Den första natten hos Lars

Vi gick tillsammans upp för Lars snirkiga gamla trappa. Han skulle visa mig upp till mitt rum.
- Är allt detta som du berättade sant? undrade Lars.
- Ja, visst är det sant, svarade jag. Men du Lars, jag tror att Martin blev lite rädd, sa jag.
- Ja, svarade Lars, det tror jag också.
- Ska vi gå och busa med honom? frågade jag. Typ ta Lassies leksaksspindel på ett fiskespö eller göra läskiga ljud.
- Ja, visst, sa Lars, bara vi inte skrämmer honom för mycket.
- Nej då, svarade jag, mina skämt funkar oftast bra, men personen blir inte så jätteskrämd.
Men tänk om Martin verkligen är så lättskrämd. Eller så är han en jättebra skådespelare. Det skulle vara spännande att få veta det. Men om han … så …
Jag avbröts i mitt tänkande av att Lars började prata:
- Men tänk om Martin bara är en bra skådespelare, då blir han ju inte rädd. Eller om han är lika lättskrämd som han visade. Det skulle vara spännande att få reda på det.
- Det var presis så jag tänkte, sa jag.
- Jasså, sa Lars, där är ett bevis till på att vi är släkt.
- Nu tror jag att jag måste sova, sa jag gäspande.
- Ja, svarade Lars, jag börjar bli trött, jag också. Här är ditt rum. Du kan gå och borsta tänderna och packa upp. Och om du vill kan du duscha också. Jag kommer om 10 minuter.
- Okej, svarade jag.
Jag började gå mot badrummet för att göra mig i ordning.
Av: Eva.L ©